Doulan - ett stöd för den födande kvinnan och hennes partner.

Nu var det ett tag sen jag skrev något inlägg...men det ska bli bättring med det!   

Hoppas ni har det bra,semester eller ej.   

Jag har haft fullt upp,både på mitt jobb och med doulandet.

Som ni förstått så brinner jag verkligen att kunna få andra människor att känna sig trygga och få må så bra som möjligt!

Förlossningarna gick mycket bra vilket både mamman och hennes partner var såå tacksamma för,,speciellt den ena mamman då hon var förlossningsrädd.   

Kan avslöja att jag i egenskap av doula ska vara med i tidningen Mama,som många av er säkert läser.

Det kommer snart ett nr som har en stor artikel om förlossningar med två kändismammor och där även bm,amningsexpert och jag har lite tips mm.

Har inte bestämt än riktigt vad jag ska skriva i mitt nästa inlägg...

är det något som ni vill att jag ska ta upp?

Berätta gärna om era erfarenheter! Allt är ju intressant när det gäller graviditet och förlossningar!

Ta hand om er!!

Kram Petra

Vad är det som gör ont?

Bäckenet består av två halvor som är förenade framtill med en stel led eller fog som kallas symfysen.

Denna fog är förstärkt med ett kraftigt nätvärk av ligament.

När man är gravid producerar kroppen ett hormon,relaxin som löser upp ligamenten i bäckenet så att fogarna kan röra sig mer under graviditeten och förlossning,det töjer sig för att förbereda barnets väg ut.

Vid graviditet töjer det sig och det blir ett ökat mellanrum på ca 2-3 mm.

Många upplever stark smärta även om bäckenet ej vidgats mycket.

Vid ovanliga fall där kan det töjas till ca 10 mm,då ställs diagnosen: Bäckenuppluckring-DSP, som fastställs med hjälp av röntgen.

Symtom

Känns oftast av i mitten eller i slutet av graviditeten men kan också komma i början.

Vanligast är smärta över blygdbenet och i ljumskarna

men även ryggsmärta,höftsmärta och smärta i lårens insida och mellan benen är vanliga.

Man tror att den ena sidan av bäckenet rör sig mer än det andra när man rör sig,går mm därav smärtan.

Smärtan förvärras när man promenerar,har benen brett isär,går upp eller nedför trappor,

och på natten är smärtan värre så många sover dåligt.

Läkare och barnmorskor får mer kunskap om foglossning och bör remittera till en sjukgymnast som helst är specialiserad eller har erfarenhet av gravida kvinnor.

60% har kvar sin foglossning efter sin förlossning men dom flesta upplever en förbättring.

Få kvinnor har kvar smärtan ett år.

Operationer görs bara i de svåraste fallen men ger sällan ett bra resultat.

Att vissa kvinnor har ont av foglossning vid menstration,det beror på hormoner som har liknande effekt som graviditetshormonet relaxin.

Behandling

-Ett stödjande bälte kan hjälpa.(Fås hos sjukgymnast.)

-Sjukgymnastik,övningar för mag och bäckenbottsmuskelaturen,

det förbättrar stabiliteten i bäcken och rygg.

-Träning i vatten.

-Akupunktur. Barnmorskan har ofta en akupunkturutbildning för gravidrelaterade tillstånd och kan ge behandling.

-Gör en förlossningsplan med barnmorskan, som tar hänsyn till foglossningen,råd mm.

Tips för självhjälp

-Regelbunden bäckenbottsträning. 

-Avbryt rörelser som gör ont,undvik om det går.När smärtan blossat upp är den svår att få bukt med.   

-Rör på dig lite och ofta.    

-Ta små steg.

-Sitt mjukt och i en upprätt ställning med ett ordentligt stöd för ryggen.

-Undvik lyfta eller skjuta på saker.(t.ex en tung kundvagn)

-Sitt ner när du tar på/av dina kläder.

-Vid trappor,ta ett steg i taget.    

-Gå långsamt ut/in i bilen.

-Undvik bröstsim,då smärtan kommer efteråt.  

-Försök hålla ihop knäna vid rörelser,upp/ner på stol mm

-Cykla kan underlätta istället för att gå.

-Undvik att sitta med det ena benet över det andra.

När min sjukgymnast sa vad jag skulle undvika så började jag att skratta,en del av råden var helt omöjliga att undvika, t.ex trappor,jag bodde 3 trappor upp,var oftast ensam med mina matkassar och kundvagnar och i tvättstugan eller att man har barn man måste bära mm     

Vi har alla olika omständigheter så hitta det sätt som funkar för dig!                  

Mer information,råd mm, se mina länkar om foglossning på Barnmorska.net och babycenter där jag hämtat info ang detta ämne.

                       Kram Petra

" En kvinna jag var med under förlossningen började plötsligt skratta helt hejdlöst när smärtan blev outhärdlig.

Först trodde jag att hon grät,men hon skrattade så att tårarna rann.

Mellan skrattattackerna upprepade hon hur dumma vi kvinnor är och undrade hur hon kunnat få för sig något så idiotiskt som att föda barn.

Skrattet blev förlösande och frigjorde endofiner och oxytocin som gav henne den distans hon behövde för att inte gå in i lidandet."

  Älskar denna berättelse  

Önskar att det hade vart en del av mina förlossningar..

ist blev jag som annars har så lätt för skratt

mer eller mindre chockad av den smärta jag kände..

ryggbedövning blev "räddningen" på mina båda förlossningar,när bedövningen tog så mådde jag så här..   och så här

Min första förlossning ville jag ha så naturlig som möjlig...hm..Kaxig som jag va sa jag

-Föda barn gör säkert ont men det har ju kvinnor gjort i alla tider så det kommer nog att gå jättebra!

Kan tillägga att i min mammagrupp så va det bara jag som fick den,alla andra klarade sig me lustgasen.

Innan jag fick dropp och eda(ryggbedövning)

så prövade jag varma bad, tens och vattenkvaddlar

men inget hjälpte mot de enorma värkarna som slet och drog bak i ryggen.

Kvaddlarna då läggs inte på samma sätt som nu,då fick man dem 4st direkt under huden nu sticker man mer i fettet under huden och gör inte lika ont.

Men själva förlossningen var en bra upplevelse och smärtan va glömd efter ett par år. 

Några år senare och med den upplevelsen  i tankarna så vart

jag gravid igen. 

..forts.följer...hujeda mig 

Kram Petra   

 Finns många bra böcker men dom här har hjälpt mig    

 Att föda  - av  Gudrun Abascal

 Föda utan rädsla - av Susanna Heli

 Rädd för att föda - din väg till att våga  - av Leni Söderberg och Nicole Silverstolpe

Statistiken visar att kvinnor som är oroliga har mest komplikationer.

Detta har mycket att göra med hur man blir bemött.

Att känna sig sedd,hörd och trygg är därför av största betydelse.

6%  Har en sådan stark förlossningsrädsla att det påverkar deras vardag.

4%  Är oroliga på grund av tidigare förlossningsupplevelse.

2%  Har postramatisk stress, då dom ej har bearbetat tidigare förlossning,vill inte eller orkar inte prata/bearbeta den - av rädsla.

Ska det behöva vara så här!?  Absolut inte!

Alla borde få ha tillgång till det stöd som bidrar till trygghet!!

Auroragruppen är ett jättefint stöd och har underbara barnmorskor men tyvärr kan grupperna va överfulla i vissa  städer,så då får man upp till  3 samtal innan förlossningen. Det räcker kanske för många..men om man behöver 6 samtal eller 9 ?

Många kvinnor vågar inte tala om att dom behöver mer stöd,man vill inte "besvära mer" ..

Det är där som doulorna kommer in...den doula som man vill ha finns med innan,under och även efter förlossningen.

Som ger trygghet i och med att man blir sedd och hörd och också får träna på andning,massage och får mer info. om förlossningsförloppet och mycket annat!

Men doulan ger inga medicinska råd utan hänvisar då till barnmorskan,läkare osv.

Och för dom som är förlossningsrädda är en doula ett ovärdeligt stöd. Än så länge får man ofta betala själv för att ha med en doula men vi hoppas att det blir ändring på det SNART!! :)

Men några jobbar ideellt emellanåt för just det skälet att vi brinner för att kunna hjälpa andra att få det stöd och den trygghet som alla gravida borde ha rätt till!

Så här i början så skriver jag mycket information om vad en doula gör.

Många vet inte om att det finns doulor. Ett stöd som jag hade velat ha under mina förlossningar.

Visst hade jag bra stöd i min man och min mamma men de hade inte den kunskapen om andning, massage och avslappnande beröring som en doula har. Inte heller om hur jag skulle hantera den rädsla inför smärtan jag upplevde.

Jag gick i en mammagrupp och lärde mig en hel del men när det väl gällde så blev jag panikslagen av smärtan och glömde allt!

Suck,jag jobbade emot smärtan istället för att följa med den. Lättare sagt än gjort! Idag vet jag att en doula hade hjälpt både mig och min partner att påminna mig om det som jag hade lärt mig och som är såå viktigt i en smärtsam förlossning.. fort.följer..   

Partnern är alltid det viktigaste stödet för mamman. En partner som är orolig,stressad och spänd förmedlar dessa känslor till mamman, omedvetet. En partner som är lugn och trygg är den bästa hjälp och stöd. Man kan säga att doulan stöder partnern till att bli ett ännu bättre stöd.

Partnern är oersättlig för kvinnan och barnet men saknar ofta den kunskap och erfarenhet som doulan har. Detta gör doulan till ett perfekt komplement till förlossningen vars främsta lag är att stötta bägge föräldrarna och att förmedla trygghet och tro på kvinnans och partnerns egna krafter och resurser.

Som doula/förlossningscoach har jag en stark tro till kvinnans egen förmåga att föda. Om förlossningsupplevelsen är positiv eller inte beror inte så mycket på var man föder,hur lång tid förlossningen tar eller hur mycket smärtlindring man använder. Det beror istället på det stöd man får, om man upplever att man blir sedd och respekterad och hur trygg man känner sig i förlossningssituationen.

Alla blivande föräldrar har rätt att under förlossningen behandlas med värme och respekt. Detta är förutsättningarna för en god start på föräldraskapet.

Mitt mål  som doula är att bidra till en förlossningsupplevelse som kvinnan/föräldrarna kan minnas med glädje!